fredag 13 november 2009

Vardagsnatt

Jag ser en person,
jag ser hur dyra kläder han har.
Tänker om hur bra liv han måste ha.

Att en person kan ha en verklighet,
en på utsidan, och även en på insidan.


På utsidan ser man dyra kläder,
kaxigt språk och hur cigaretten åker upp.
"FAN VAD SNYGG!?" "SÅÅ JÄVLA HÄFTIG!"

Kolla en gång till, titta i hans huvud.
Där finns en verklighet ingen ser.

Varje dag han kommer hem känner han hur det luktar fimpar och alkohol.
Han hör hur båda sina föräldrar skriker på varandra.
Hör porslin som kastas, slår i golvet och sedan spricker.
Till tusentals bitar.

Varje dag tänker denne pojke "varför?".

Varje dag spricker hans inre i fler och fler bitar.
Det är varje dag som han tänker "jag sticker långt härifrån."

När han sedan går upp på sitt rum, hör han snabba och klumpiga fotsteg i trappan.
Han slänger sig på sin säng och drar täcket över sig, och upp för ögonen.
Hans enda önskan är "snälla, försvinn."

Dörren åker upp.
Bestämda fotsteg mot sängen där han ligger, oskyldig.

Fotstegen stannar upp.
Tystnad.
Täcket rycks iväg, slag efter slag som dundrar mot hans kropp.
Han känner om hur han skakar, bara mer och mer.
Detta är dock hans vardag. Men det ska inte behöva vara så.

Pappan skriker "SÅ JÄVLA DÅLIG ÄR DU!".
Blandat med andra liknande ord, meningar och svordomar.

Pojken har redan stängt sina öron.
Men sen kommer yxan mot skalet.
"Du är ful, sämst, den är så liten, du är en äcklig liten horpojke."

Där gick det över.

Pojken dundrar upp, sparkar pappan rakt på knät.
Han viker sig. Skriker.
Pojken fortsätter sparka. Han tar ut all sin ilska.
Han är inte ful. Han är inte äcklig. Och absolut ingen liten horpojke.

Pappan ligger ner, andas han?
Men pojken fortsätter att sparka.

Då kommer mamman upp, hon har pappans hagelgevär laddad och klar.

Ett skott. Pojken ramlar livlöst ner bredvid pappan.
Mamman går fram känner på pappans puls.
Pappan är död.

Ännu ett skott.

Mamman faller med tårar i ögonen ner på golvet.
Död.


Jag vaknar upp i min säng med tårar i mina ögon.
Fryser.
Det gör jag alltid.
Godmorgon fredags morgon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar