Tygbit goes Kärlek

Det var ett rosa sidentyg som flög ut genom fönstret och ner på marken precis framför mig. Jag tog upp tygbiten och gick och knackade på för att lämna tillbaka det till dess rätta ägare.
Jag blev chockad när jag förstod vem som stog i dörren. Den här personen hade tårar i ögonen och flög mot mig och kramade om mig en lång stund, medan hans snyftningar sakta minskade och mer behärskade. Han tog min hand och drog in mig i huset, tog tygbiten från mina händer och la det på en köksstol när vi kom in i köket. Han bad mig att ha tygbiten på ryggstödet och att jag skulle eller snarare var tvungen att sitta på den stolen.
Han svepte runt i köket och plötsligt tutade en bil utanför. Han bad mig ta tygbiten med mig och ha den som ögonbindel tills vi kom fram.
Vi satte oss i baksätet och bilen började köra. Han tog tygbiten och knöt för mina ögon och under hela resan låg jag i hans knä.
Jag var fortfarande chockad över att det verkligen var HAN som gjort allt detta, helt udda... Trodde INTE att han var sån här...
Allt var svart och tyst som att jag inte drömde längre, men sen helt plötsligt satt jag inne på en riktigt fin restaurang och han satt framför och vi åt någon.. konstig mat? När vi ätit upp och väntade på desserten så ställde han sig på knä bredvid mig och jag trodde han skulle fria!? Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, då han tog fram en liten ask, och öppnade den... "hade vi varit äldre hade det varit en förlovningsring, men jag vill visa hur mycket jag älskar dig och vad du betyder för mig. Älskar du mig?"
Jag visste inte vad som hände och jag ville bara vakna. Allt kändes så verkligt.. Den dag det verkligen händer kommer jag nypa mig själv och hoppas på att jag vaknar.
Plötsligt så stog han bakom mig och knäppte fast smycket han haft i asken. Ett vackert guldhjärta hängde nu runt min hals och jag hade blivit helt stum. Bara glodde på det. Han tog sina händer och vred mig 180grader så att jag nu stod ansikte mot ansikte med honom. Han drog då upp sina händer mot mitt ansikte som han tog mellan sina händer och precis då han slöt sina ögon så blev det svart och jag blev evigt tacksam för att jag blev väckt av mina småsyskon FÖR EN GÅNGS SKULL.

Nu har jag försökt skriva några sista rader men jag trycker bara på backspace... inget blir bra, så jag skiter i det!
Kan skriva däremot att det var extremt gulligt iaf ^^
Puss på drömmen :)<3

Hon blandade korten, igen, igen och igen. hon bara satt där, på parkbänken och blandade sina lila spelkort. Om och om igen.
Och jag bara satt där, på gräset. Tittade på henne. När jag väl blev störd av att en kille, runt 16-18 år, tog min hand och började dansa med mig. Stället vi stod på höjdes upp, lampor och väggar lyftes upp ur marken. Träden runt omkring mig blev till pelare och musik började spelas ... mörker. Skrik. Allt förändrades. Från perfekt, till mardröm. Golvet rasade i bitar och när jag väl föll igenom golvet... Hon bara satt där bred vid en exakt likadan kvinna, blandade sina kortlekar. På parkbänken, bara några 20 meter framför mig. Lugnt och stilla som att ingenting hade hänt.
En annan kvinna gick förbi mig, ramlade nästan över mina fötter, då hon tappade sin kortlek över mig och skrattade ett extremt läskigt skratt.. Då jag vaknade och klockan var halv sex på kvällen... helt förvirrad. Vad hade jag drömt om det för? LÄSKIGT.

Drömkärlek

Gå igenom en gigantisk trädgård, ett övergivet hus och sen genom skogen utanför. Hela familjen var med, gick precis efter mig. Grejen var den att det var ett gäng killar som skulle skydda huset och få människor att bli rädda och gå tillbaka, skrikandes. Men de misslyckades. Jag gick på, sjungades på glada låtar och jag dansade några småsteg ibland så att de små tänkte på någonting annat än de som skrämdes. Vi var tvungna att gå här över, annars skulle vi alla bli offer på jorden, som snart skulle förstöras.
Jag skriver inte hela drömmen för att den är bara dryg. Däremot berättar jag om slutet, då vi gick runt om huset och en kille kom springandes mot mig, precis efter att jag gått vilse och gått ifrån femilijen. "Spring!" skrek han, tog min hand och sprang in i en trädunge. Kände igen honom, men vart vet jag naturligtvis inte.. mörk/gyllenbruna ögon, brunt hår, snygg som fan och runt 5 cm längre än mig. Han tryckte ner mig på marken men släppte inte min hand. Vi satt där tysta i några minuter medan han tryckte min hand i hans.
Jag såg ingenting om vad som hände därute, jag bara satt där och tittade på honom, då han plötsligt hoppade till och sjönk ihop framför mig och satte sig i mitt knä. "försent." var de enda han sa. "min familj..?" började jag, och han avslutade "alla borta. Bara din mamma och en syster kvar." Jag försökte rycka bort min hand men han höll fast. "Jag måste ju rädda dem!" sa jag högre än väntat. Han ställde sig då upp, drog upp mig på fötter och kramade om mig. Vi stog där länge, och jag hörde hans hjärta slå både fort och hårt. Efter en stund tog han min hand igen och hjälpte mig ut ur trädungen. Vi gick då hand i hand mot skogen, där Anna och Mamma hade gått in bara några minuter innan oss. Vi pratade och hade kul. Jag kände igen hans röst, men brydde mig inte om att fråga.
När vi tillslut kom fram till en vacker gräsplätt med rosor och en liten damm, solen som sken genom trädbladen och lyste upp hela platsen gjorde det inte fulare precis. Han släppte då min hand, gick fram och plockade en ros, gick tillbaka och pussade mig på pannan och gav mig rosen. Jag kände hur allting snurrade och jag kunde knappt stå. Han tog min hand och sa åt mig att aldrig lämna honom, han lovade mig att vi aldrig skulle tappa kontakten när jag åkte mot säkerhet. Jag förstod inte vad han menade förrän vi gått genom hela skogen och var vid sjön, där räddningen som jag var ute efter först, stod i hamn. En stor gigantisk båt som stod där och väntade, och när jag såg min mamma och min syster gå på bryggan mot båten skrikandes att jag skulle skynda mig kände jag klumpen i magen.
Jag vände mig om och där stod en blond och blåögd kille, "förlåt..." sa han när han såg min chockade min. "Jag är samma människa. Men gå på båten nu." Han såg mig rakt in i ögonen. Min mamma kom då ner och ställde sig bredvid mig och viskade "stanna här" sa hon bara kramade om mig och sa hejdå.
Mörker och nästa gång det blev ljust och jag började drömma igen stog jag bredvid honom framför en präst, på gräsplätten med fyra personer bakom oss. Han vände sig mot mig och såg mig djupt in i ögonen, jag kände den härliga känslan i magen och han kysste mig.

Den härligaste drömmen på länge! Och jag har kortat ner den så ni förstår nog hur lång den är EGENTLIGEN.. AAH!
härligt med bra magkänslor :)