Drömkärlek

Gå igenom en gigantisk trädgård, ett övergivet hus och sen genom skogen utanför. Hela familjen var med, gick precis efter mig. Grejen var den att det var ett gäng killar som skulle skydda huset och få människor att bli rädda och gå tillbaka, skrikandes. Men de misslyckades. Jag gick på, sjungades på glada låtar och jag dansade några småsteg ibland så att de små tänkte på någonting annat än de som skrämdes. Vi var tvungna att gå här över, annars skulle vi alla bli offer på jorden, som snart skulle förstöras.
Jag skriver inte hela drömmen för att den är bara dryg. Däremot berättar jag om slutet, då vi gick runt om huset och en kille kom springandes mot mig, precis efter att jag gått vilse och gått ifrån femilijen. "Spring!" skrek han, tog min hand och sprang in i en trädunge. Kände igen honom, men vart vet jag naturligtvis inte.. mörk/gyllenbruna ögon, brunt hår, snygg som fan och runt 5 cm längre än mig. Han tryckte ner mig på marken men släppte inte min hand. Vi satt där tysta i några minuter medan han tryckte min hand i hans.
Jag såg ingenting om vad som hände därute, jag bara satt där och tittade på honom, då han plötsligt hoppade till och sjönk ihop framför mig och satte sig i mitt knä. "försent." var de enda han sa. "min familj..?" började jag, och han avslutade "alla borta. Bara din mamma och en syster kvar." Jag försökte rycka bort min hand men han höll fast. "Jag måste ju rädda dem!" sa jag högre än väntat. Han ställde sig då upp, drog upp mig på fötter och kramade om mig. Vi stog där länge, och jag hörde hans hjärta slå både fort och hårt. Efter en stund tog han min hand igen och hjälpte mig ut ur trädungen. Vi gick då hand i hand mot skogen, där Anna och Mamma hade gått in bara några minuter innan oss. Vi pratade och hade kul. Jag kände igen hans röst, men brydde mig inte om att fråga.
När vi tillslut kom fram till en vacker gräsplätt med rosor och en liten damm, solen som sken genom trädbladen och lyste upp hela platsen gjorde det inte fulare precis. Han släppte då min hand, gick fram och plockade en ros, gick tillbaka och pussade mig på pannan och gav mig rosen. Jag kände hur allting snurrade och jag kunde knappt stå. Han tog min hand och sa åt mig att aldrig lämna honom, han lovade mig att vi aldrig skulle tappa kontakten när jag åkte mot säkerhet. Jag förstod inte vad han menade förrän vi gått genom hela skogen och var vid sjön, där räddningen som jag var ute efter först, stod i hamn. En stor gigantisk båt som stod där och väntade, och när jag såg min mamma och min syster gå på bryggan mot båten skrikandes att jag skulle skynda mig kände jag klumpen i magen.
Jag vände mig om och där stod en blond och blåögd kille, "förlåt..." sa han när han såg min chockade min. "Jag är samma människa. Men gå på båten nu." Han såg mig rakt in i ögonen. Min mamma kom då ner och ställde sig bredvid mig och viskade "stanna här" sa hon bara kramade om mig och sa hejdå.
Mörker och nästa gång det blev ljust och jag började drömma igen stog jag bredvid honom framför en präst, på gräsplätten med fyra personer bakom oss. Han vände sig mot mig och såg mig djupt in i ögonen, jag kände den härliga känslan i magen och han kysste mig.

Den härligaste drömmen på länge! Och jag har kortat ner den så ni förstår nog hur lång den är EGENTLIGEN.. AAH!
härligt med bra magkänslor :)