KritMusen

Jag hade en ond syster som tillsammans med sin betjänt krossade kritor och smulade in i ens ena ögonbryn för att offret sedan skulle falla till marken, död.
Jag kom på min syster med att döda vår nya familjemedlem, som sov i en liten vagga, oskuldsfullt.
Min syster kom in och hennes betjänt lade krita på barnets ögonbryn. Hon slutade andas. Så fort de två onda försvunnit ut ur rummet gick jag snabbt fram till barnet och föste bort kritan från dess ansikte och kastade snabbt iväg det.
Barnet öppnade långsamt sina ögon och tittade på mig, och jag visste att den blicken inte betydde någonting bra, samtidigt som den sa "tack men varför?".
Jag gick snabbt efter min syster och hennes betjänt. De märkte mig i den enorma huset, som skulle likna en dålig parodi av vårat gamla hus i Skåne. De Två jag jagade gick fort och tystlöst. De svängde av till vänster och låste toalettdörren bakom sig.
Då jag plötsligt hade lång svans, söta små tassar och luktade lik. Jag var en mus.
Jag sprang smidigt under dörren för att stoppa de två förbrytarna. Och när jag kommit under böjde sig betjänten ner över mig och spred ut krossad krita på mitt ögonbryn. I samma ögonblick började jag känna mig väldigt tung, trött och seg.
Då bestämde jag mig. VAKNA. SKÄRP DIG. Och snabbt tog jag bort smulorna från kritan och tittade upp, då jag insåg att de två var snabbt på väg ut ur rummet.
- "Det märks ändå inte att hon är borta. Hon är bara en i mängden". Min egna syster, som jag hade litat på och älskat i alla dessa år, hon sa det med sådan förakt att jag inte trodde mina öron, jag kunde inte förstå.
Då kom jag också på att hon är skuggan i familjen. Den lilla punkt som gör familjen ond och hatad.
Jag ryckte upp mig och sjöng för hjälp. Och där stog ännu en mus. Och precis när vi skulle börja springa ... Ströks en hand lätt över min kind och jag vaknade upp i en grön soffa och en skrattandes syster...