udda IDROTT!

- SAMLING!
Patrik, idrottsläraren på v.Ingelstad skrek för full hals och en grupp samlades snabbt runt honom.
- Idag ska vi ha en lite anorlunda sorts av hinderbana. sa han och tittade runt i gruppen.
Han pratade om hur man gjorde i vilken ording och så. Sen visade han.
Han började vid några plintar, hoppade över dem, och sprang till häcklöpningen, han mer eller midre flög över allihopa. Sen kom den två längder med små, tunna madrasser. Där skulle man göra olika konster så som slå volt, kullerbytta, hjula, flickflack o.s.v.
Sen fick vi börja.

Jag sprang i en liten grupp med Nellie (fr.småland) och Rebecka, ida, sara & Cecilia (fr.skåne).
Vi gjorde precis som han sagt.

Efter ett tredje varv, försvann olika personer, fram tills det bara var jag kvar.
Men jag fortsatte springa.
Jag fortsatte för att jag inte kände mig trött. Det var en enormt härlig känsla.
**Jag har två hål i mitt hjärta som jag föddes med, villket betyder att mitt hjärta inte klarar av så mycket press. Alltså - jag kan inte idrotta utan att hyperventilera och bli röd och i värsta fall kollapsa.**
Därför kände jag mig så enormt fri. Jag blev aldrig trött. Jag brydde mig inte om alla de som försvann, utan jag bara sprang.

På det sjunde varvet efter att jag hoppat över häckarna började madrasserna röra på sig, och när jag sprang över den andra såg jag några huvuden sticka upp under madrasserna, alla tre i slutet.

- SPRING! SPRING FORTARE! FOOORTAAREE! Skrek Tina (surtants id-lärare småland) bakom mig.
Hon stog och flinade mot mig, och jag tittade ner på Kevin M(skåne) som låg under den sista madrassen o gömde sig. Ja, gömde sig för Tina.
- Förlåt. Sa Kevin och såg ledset på mig.
- SPRING! skrek Tina precis bakom mig.
Så jag sprang, sprang och sprang.

Dea kom sen in ifrån id-lärarnas omklädningsrum och skrek på tina där hon stog och flinade mot mig medan jag sprang.
Tina vände sig om och i samma ögonblick drog Gusten (?!)(skåne) och Kevin under mig under madrassen, sedan öppnade dem en lucka under madrassen och vi föll ner i ett underbart ljus.
Vi såg marken komma närmre och jag väntade på min död. Då drog Kevin tag i mig och när vi kraschade ner på marken landade jag på honom och Kevin på Gusten.

Jag reste mig upp för att sen kunna hjälpa Kevin att resa sig.
När han stog upp skrek han till och frågade Gusten om hur han mådde.
Han svarade inte utan tittade på oss med sina döda ögon...