Bröllopsorgelsmusiken satte igång. Jag gick bakom någon vitklädd bröllopsbrud och en svartklädd man. Jag ställde mig bland de andra två tärnorna, och vände mig mot brudparet.
Jag såg min mamma titta på mig med ett rädslet leende, som om hon ville skrika efter hjälp och springa därifrån.
- Och du kan nu få kyssa bruden. sa prästen och försvann bakom altaret.
Tärnorna försvann också i samma veva, men jag bara stod där och glodde.
En vampyrliknande Roger tog min mamma och kysste henne på munnen och sen ner på halsen. Han luktade i runt hennes hals, och sekunden efter bet han tag vid hennes halspulsåder och blodet rann nerför hennes vita bröllopsklänning medan hon skrek.
Jag vände mig om och plötsligt var jag omringad och hundratals omänskliga män, killar och pojkar.
De bara stod där och stirrade rakt in i mina ögon. Och de gick närmre. Och närmre.
- Ta min hand och tänk på hem. Sa en blond kille till mig.
Innan vi försvann i en evighet på ett ljust och vackert ställe så tittade han ner i marken.
- Lova mig en sak.
Jag bara tittade på honom.
- Titta aldrig på mitt ansikte och bli inte förälskad i mig.
- Angelica, du måste gå upp nu. Du ska till gula skolan med niorna.
- Jag ÄR vaken. Och jag kan ändå inte dansa med min fot.
- Bara upp nu, var med och kolla på vad dom gör åtminstone.
Och en balladlektion på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar