Vaken i en Dröm.

Jag hade somnat med Toppas bredvid mig kom jag ihåg när jag tittade runt i det blåa rummet, så jag kände efter om han låg kvar, och jag klappade han lite försiktigt över hans svans utan att ens titta på honom.
Solen sken in i rummet och andra tanken var att jag hade sovit bort de sista veckorna med snö, för det kändes som sommar när jag hörde fåglar utanför fönstret och massa skratt från mina småsyskon.
Jag satte mig upp, och tittade på Toppas, för att vakna till lite grann.
Han rörde sig inte, han bara låg där. Helt stilla. Jag klappade honom från huvudet och längs med hans ryggrad, men han var aldeles kall och stilla.
Jag greps av panik.
Jag tog upp honom i min famn och kollade om han andades.
Nej.
Jag steg upp med Toppas i min famn och gick in till min mamma.
- Toppas är död. sa jag till henne där hon satt med ryggen mot mig.
- Jasså? sa hon nonchalant då jag såg att hennes täcke var rött.
Jag gick ett steg närmre för att se tydligare.
- Det är Zorro med. sa hon.
Jag gick då fram till henne och tittade på Zorro. Men Zorro var inte död. Han låg och tuggade på ett ben bara.
- Mamma är du blind eller? Han är inte död. Toppas är det däremot. Vad ska jag göra? Frågade jag henne med gråt i halsen.
- Inte än. sa hon bara sen gick hon ut från rummet.
Jag försökte få liv i Toppas utan resultat, så jag la ner honom bredvid Zorro, klappade Zorro på huvudet och sen på Toppas huvud.
Zorro la sig då ner och började hosta och gnäll samtidigt som han skällde till och ylade. I samma sekunde började Toppas spinna och ställde sig upp och hoppade ner från sängen och försvann ut i vardagsrummet.
Jag bara satt där och glodde. Jag förstod ingenting.
Jag ställde mig upp och tittade efter honom, för att sedan försöka lugna ner Zorro som fortsatte yla och gnälla.
- Zorro. Var tyst! sa jag lite strängt till honom medan jag strök med min hand på hans huvud.
Han tystnade och jag gick därifrån och gjorde mig iordning inför skolan.

När jag kom till skolan och hade gått in genom de två första dörrarna såg jag att någon hängde ner från ovanvåningen. Ner från räcket.
Jag såg inte vad det var först. Men sen såg jag.
Han hängde där. Blek. Död.

- Angelica? Upp o Hoppa med dig.
- Men jag har ju sovmorgon, jag börjar halv tio.
- Jaha, okej, förlåt för jag väckte dig lite tidigt då.
- Gör verkligen ingenting! Jag ville inte se mer utav den drömmen.. Sa jag och mamma gick ut ur rummet med ett "Jaha, vad bra".