Byta Band

Jag satt på en bänk på en vanlig scen för olika musikband. Bredvid mig på en decimeter högre bänk satt hela bandet My Chemical Romance.
De såg helt slut ut och typ... nerdrogade eller något.
Gerard Way (sångaren, för er som inte vet) pratade med mig och frågade när det skulle börja. (på engelska)
"Jag vet inte, när som. Varför pratar du med mig ens?" svarade jag (på engelska) som om vi var värsta ovänner.
Och såklart tittade han bort och sket i att svara.
"Gerard Gay, passar dig bättre." Sa jag tyst till honom precis så att han hörde men han bara suckade och tog en klunk ur en brun glasflaska som han sedan slickade på och kastade ut i publiken. (?)

Efter någon minut gick programledaren rakt över hela scenen och fram till mig.
"Du som inte gör någon nytta, var programledare med mig, jag hinner inte byta kläder mellan låtarna annars. Plus att du får bra betalt." Sa han till mig och blinkade mot mig.
Och jag tvivlade inte. Visst kunde jag det! Jag ställde mig upp för att gå till omklädningsrummen för att byta om, och just då kände jag en hand på min axel, som höll mig fasst.

Jag vände mig om och tittade om vad "Gerard Gay" ville mig, men där stog nu Pontus Hjelm(Gitarrist och sångare) stirrande rakt in i mina ögon, och jag ville bara skrika!
Hela Dead By April bandet stog där och stirrade på mig.
"Du behöver inte byta om, du ser underbar ut redan, ut på scen och presentera nästa band nu." sa han och pussade mig på pannan.

Jag var helt chockad. Helt...

Jag gick ut på scen och presenterade Tokio Hotel, och snart därefter började deras föreställning.
Och minuten efter blev de utbuade och avslängda från scenen. (?)
Och så såg de mig och snacket började...
"Hallo? Angelica?" skrek basisten Georg
"Eh, ja?"
"Du Arsch hast er verbrockt!"
"ICH?! Du bist Vielleicht ein warmduscher!"
"Warum?" sa han sedan ledsamt och Gustav (trummare) tog vid.
"Das ist ja echt galaktisch!" sa Gustav.
"Was?" sa jag.
"Nein. Das kickt voll rein!" sa Tom därefter. (?)
"Du hast ihm ziemlich in die Eier getreten!" skrek Gustav till mig.
--Nu hängde jag knappt med om vad dom sa, men detta är ungefär--
"Entschuldigen Sie!" Sa han riiktigt argt.
"Der sack kan einpacken!" skrek jag till honom.
Han tittade då ner skamset.
"He mann! Verpiss dich." sa jag till slut och Gustav och Georg gick, men inte Tom eller Bill.
De kramade mig, ursäktade och gick.
*Stackarna*

(Svenska)
"Hallå, Angelica?" sa Georg (bassist)
"Eh, ja?"
"Nu har du sabbat det!"
"JAG?! Bara för att du är en mes!"
"Varför det?" sa han ledsamt och Gustav (trummare) tog vid.
"Det där var ju smart!" sa han.
"Vaddå?" sa jag.
"Nej, det är ju helhäftigt!" Sa Tom därefter. (?)
"Nu har du verkligen sårat honom." skrek Gustav till mig."
**Detta var då ungefär vad vi sa**
"Säg förlåt!" sa han riiktigt argt!
"Det kan den djävlen glömma!" skrek jag tillbaka.
Då tittade han skamset ner.
"Men hey! Stick nu!" sa jag till slut och Gustav och Georg gick, men inte Tom eller Bill.
De kramade mig, ursäktade och gick.
*Stackarna*
Jag fattar bara inte om varför de blev så sura på mig..?

Därefter gick jag och han andra programledaren fram och presenterade något dansband, som jag aldrig hört talas om, för att sedan gå och sätta mig på bänken igen.

Denna gången hade jag hela Takida bandet bredvid mig. Vi pratade och skrattade och hade hur roligt som helst.

"Nästa på scen, TAKIDA!" skrek programledaren, och bandet rusade ut på scen.
"Eh, skulle du vilja uppträda med någonting? Björn, Gustavsson dårå, han kunde inte komma." Frågade han mig sen.
Som vanligt så tvivlade jag inte en sekund utan kollade igenom lite låtar och liknande.
Sen blev det min tur.

"Nästa ut på scen är en nykomling, som aldrig har stått på scen någonsin, och aldrig uppträtt för någon större publik precis. Miiina DAAAAMER och HERRAR!!! Nästa ut på sceeeen... ANGELICA BEECKER!!" skrek programledaren och vinkade upp mig.

Jag darrade till lite av nervositet, men den skakade jag snabbt av mig medan jag gick upp.
Jag hade en riktigt vacker klänning på mig. Den var kort, vit och glittrade i något konstigt mönster. Den var RIKTIGT snygg!

Jag satte mig vid pianot och spelade en av mina låtar.
En riktigt vacker melodi utspelades och jag började sjunga.
Publiken blev som förlamade och allt var helt fantastiskt. Jag kände en väldigt konstig känsla som fick mig slappna av i hela kroppen, och när jag var klar och hade ställt mig upp för att tacka publiken, fick jag en enorm applåd och folk tjoade och klappade, visslade och skrek.

Snacka om dröm.
Snacka om en dröm som jag vill uppleva.
Snacka om att detta var en dröm värd att minnas.